Söndagsmatiné: Hemmabyggd jättekamera sätter skärpedjupet i fokus

Lite missvisande clickbait-titel iofs, hade förväntat mig att han byggde ihop en egen sensor, men det var ju bara ett objektiv han gjorde, dock ett jävligt imponerande sådant. Skulle gärna gå loss o ta massa kreativa bilder med ett sånt!

Det var ett coolt projekt faktiskt

Går att få liknande effekt med "Brenizer metoden" - där man lappar ihop många bilder digitalt istället. Funkar bäst med bra glas, typ 80mm f1.4

https://sv.photography-secret.com/10083881-5-steps-to-rock-th...

DIY kanalen skulle gärna få hjälpa mig bygga ställbar ratt till racingriggen. Motorerna och linjära lagren ser mumma ut.

Naturligtvis! 😀
Jag är lite äldre i gården, så jag var med när kort skärpedjup blev poppis, och har fotograferat med både bladfilm och mellanformatsfilm där det korta skärpedjupet var ett problem. Idag, som sagt, är det tillgängligt på mobiltelefoner för dem som har lust att justera efter behag efter bilden är tagen.
Visst skall man experimentera med skärpedjup! Men jag förutspår ändå att det korta skärpedjupets tid i rampljuset närmar sig sitt slut i och med att det numera är tillgängligt för kreti och pleti.

Nu var nog subjektet också rätt så suddigt och det är svårare att korrigera i efterhand än det är att få till en snygg bokeh med ett skarpt original. Men visst är själva byggandet den stora behållningen med hans skapelser. 🙂

Själv började jag fotografera med 120-film för att gå över till 135.

Det går ju som med allt mode i fotograferingen vad det gäller olika filter (som idag är mycket vanligt bland mobilfotografer) eller för den delen den jobbiga trenden för några år sedan när alla pressbilder skulle vara sneda eller inte att förglömma, ett skylight-filter med vaselin eller stå i mörkrummet och pjatta.

Personligen tror jag att mobilkameror kommer ta över den stora marknad som tidigare hölls av "Instamatic"-fotografer helt och systemkameror kommer att fortsätta användas av gruppen entusiaster och professionella fotografer som vill ha lite mer kontroll över fotograferandet, istället för att använda en mängd filter i post för att nå samma eller åtminstone ett snarlikt resultat.

Mona Lisa hade haft ett suddigt öra om den inte var täckt med hår. Hela sidan av huvudet är en mörk skugga utan skarpa detaljer. Leonardo använde också kontrast i både ljus och färg för att separera subjektet från bakgrunden, något som inte alltid är så lätt göra för en fotograf. Faktum är att alla konstnärer som är värda sitt salt är selektiva med hur hårda/mjuka kanter/detaljer ska vara och var de ska placeras, och vilka som helt ska försvinna (i skugga exempelvis).

Jag tror att anledningen till att många är så fascinerade av kort skärpedjup är att majoriteten av bilder idag tas av mobilkameror. Ofta av väldigt god kvalité, särskilt i vidvinkel och dagsljus, men det som saknas är just möjligheten för kort skärpedjup (p.g.a. de små sensorerna). I vissa fall finns en "porträtt"-inställning som suddar ut bakgrunden i mjukvara, men resultatet blir ju... sådär. Kort skärpedjuop kan ge jättefina bilder och häftiga effekter, men för reguljär porträttfotografering i studio (för t.ex. användning på företagets hemsida eller skolfoto etc) är det bättre med större skärpedjup och kontrollerad bakgrund. Då är det viktigare med rätt avstånd (~ 2 meter) för bra perspektiv, vilket är det vanligaste problemet med mobilporträtt.

Det du beskriver har redan hänt sedan flera år... "Instamatic"-fotografer är väldigt sällsynta nuförtiden, de har i det närmaste helt gått över till mobilkameror.

Jag gillar konceptet. Att kunna få ett riktigt snävt skärpedjup på avstånd utan att ha en helvetiskt lång brännvidd är riktigt fascinerande. Som han nämner i videon ger det intrycket av att subjekten framstår miniatyrer och det skapar en mycket surrealistisk look. Att det som är i fokus ändå blir lite suddigt känns som en helt okej bieffekt. Skulle man lägga på lite mer kontrast på det där materialet hade man kunnat få lite blooming vilket ger en rätt mysig retrokänsla.

Personligen har jag svårt för fejkat skärpedjup som man får i mobiltelefoner och datorspel (även om det finns undantag förstås), medan optiskt skärpedjup är riktigt trevligt när det nyttjas rätt. Sedan kan man förstå ta otroligt vackra bilder med oändligt skärpedjup också förstås, men jag tycker att det generellt sett är både roligare och enklare att skapa något bra när man nyttjar skärpedjupet.

Något off-topic, men DOF effekter i datorspel är en styggelse om man fotograferat. Så som det mänskliga ögat+hjärnan funkar är alltid allting i fokus, och även om man hackar det systemet genom att t.ex. fokusera på en penna 30cm från ögat men koncentrerar sin perception på bakgrunden så är ändå allting i princip skarpt om fokusplanet är en meter från ögat pga ögats brännvidd och bländare. Så att objekt 5m från betraktaren i spelen är skarpa medan bakgrunden är oskarp antyder att vi har att göra med ett 200mm objektiv vid f2.8 eller något liknande - fast FOV är 90 grader. Wtf? (För att inte tala om när min first person view barbarian är på väg ner från berget och hans ögon plötsligt producerar lens flare. Med fem bländarlameller. Och antagligen är linsen från före andra världskriget, för det verkar inte finnas någon antireflexbehandl…. ammenvaffan?) 😀

Om jag skulle bygga något liknande så skulle jag nog hellre bygga detta: https://youtu.be/HxwhCmO90UQ Det är en väldigt extremt bra tele på dessa Zele objektiv. Och ännu coolare när det görs i ett stycke glas.

Ögat har bara fokus på ett mycket litet område. Håller med om att lensflare i spel blir löjligt om det inte ska simulera fotografering som i CP2077.